Vem ingår du avtal med?
Här kommer en sammanfattning och reflektion av Högsta domstolens nyligen meddelade beslut i målet T 3017-24 ”Pontonbryggan” som handlar om vem som är rätt avtalspart och hur synligt det måste vara för medkontrahenten vem som är huvudman i ett avtal som ingås genom en mellanman.
Åtta privatpersoner (”Privatpersonerna”) ägde tillsammans en pontonbrygga. En av privatpersonerna (”P1”) tog, i enlighet med uppdrag av Privatpersonerna, kontakt med ett byggbolag (”Entreprenören”) och bad om en offert för en kortare transport och förankring av pontonbryggan. P1 använde vid kontakten med Entreprenören en e-postadress till ett bolag (”Bolaget 1”) som han tidigare var ägare och vd för men som vid tidpunkten gått upp i ett annat bolag i samma bransch. Entreprenören skickade en offert till P1 där Bolaget 1 angavs som organisation. Efter ytterligare kontakter mellan P1 och Entreprenören träffades ett avtal om att Entreprenören skulle utföra arbeten avseende förankring av bryggan. Efter anvisning från P1 ställde Entreprenören ut en faktura till ett bolag (”Bolaget 2”) som också betalade fakturan.
Senare kom bryggan att driva upp på land och förstördes varpå Privatpersonerna väckte talan mot Entreprenören. Privatpersonerna gjorde gällande att de i egenskap av konsumenter beställt arbetena avseende förankring av bryggan. Tingsrätten ogillade käromålet. Hovrätten fastställde tingsrättens domslut. Både tingsrätten och hovrätten var överens om att Privatpersonerna inte hade styrkt att de var beställare av arbetena.
Därefter meddelade Högsta domstolen prövningstillstånd i frågan om Privatpersonerna hade ingått avtal med Entreprenören om arbetena avseende förankring av bryggan.
Enligt Högsta domstolen är utgångspunkten att den som sluter avtal gör det i eget namn och för att så inte ska vara fallet krävs att mellanmannen gjort klart för tredje man att handlandet sker i annans namn eller att omständigheterna är sådana att tredje man på annat sätt insett eller borde ha insett att det förhåll sig på det sättet. I vissa situationer kan det även vara underförstått eller förutsatt av parterna att tredje man enbart ska ha huvudmannen att hålla sig till. Om mellanmannen inom fullmaktens gränser träffar ett avtal och tredje man inser eller borde inse att mellanmannen träffade avtal i annans namn blir den personen bunden av avtalet, inte mellanmannen.
Entreprenören har berättat att han uppfattade att pontonbryggan ägdes av en bryggförening och att det inte var P1 som personligen var beställare men att P1 inte nämnde för Entreprenören vem han företrädde. Entreprenören ställde ut en offert till Bolaget 1 som P1 inte invände mot och det var ett mindre uppdrag för Entreprenören varför det inte fanns skäll att kontrollera P1 behörighet eller Bolaget 1 kreditvärdighet. Entreprenören utgick från att Bolaget 1 var beställare och Entreprenören skulle vara underentreprenör till Bolaget 1 eftersom P1 använde en e-postadress till Bolaget 1.
Av utredningen framgår det enligt Högsta domstolen att:
- Entreprenören förstod att P1 träffade avtalet i annans namn.
- Entreprenören var av uppfattningen att pontonbryggan ägdes av en bryggförening.
- Bolaget 1 enbart ägnade sig åt grafisk verksamhet och vid avtalstillfället inte existerade som en självständig juridisk person.
- P1 använde Bolaget 1 e-postadress och inte invände mot offerten kan inte anses ha gett Entreprenören fog för uppfattningen att P1 vid avtalstillfället företrädde Bolaget 1.
- Det för Entreprenören var fråga om ett mindre uppdrag och att bolaget inte fäste någon egentlig vikt vid vem som var P1 huvudman.
Högsta domstolen säger därefter att Entreprenören får anses ha godtagit att bli bunden i förhållande till dem som P1 var behörig att företräda det vill säga Privatpersonerna.
Rättsfallet illustrerar komplexiteten i avtalsrätten och hur viktigt det är att precisera vem som är rätt avtalspart. Om rätt avtalspart inte har preciserats finns det risk att bli bunden till en annan avtalspart än den som förutsattes och därmed i förhållande till den avtalsparten även prestera i förhållande till avtalet eller i likhet med det aktuella fallet riskera att utge skadestånd. Att bli bunden till en avtalspart som är konsument i stället för näringsidkare medför även att andra rättsregler blir tillämpliga.