AI-verktyg blir allt vanligare i avtalsarbetet. Många företag ser möjligheten att snabbt generera avtalstexter med hjälp av AI då det kan spara både tid och pengar. Men vad händer när verktyget producerar ett avtal som ser rätt ut, men som saknar förankring i den faktiska affären?

Ett avtal är inte bara ett dokument. Det är ett rättsligt ramverk för en konkret och ofta komplex affärsrelation. När AI används för att gissa sig fram till formuleringar utan att förstå syftet, ansvarsfördelningen eller de kommersiella drivkrafterna bakom, uppstår risker som kan vara svåra att upptäcka innan det är för sent.

Vi ser exempel på AI-genererade texter som innehåller:

• motstridiga klausuler
• ofullständiga eller otydliga regleringar av nyckelfrågor
• till synes korrekta formuleringar som i praktiken är ogenomförbara
• hänvisningar till rättsprinciper eller begrepp som inte är tillämpliga i svensk rätt

Det innebär att AI-avtal ibland ger en falsk trygghet. De ser strukturellt rätt ut men brister i sin funktion och förutsägbarhet, vilket förtar hela syftet med avtalet.

Juridisk form utan juridisk förståelse.

AI är ett utmärkt verktyg, men det kräver mänsklig kontroll, affärsförståelse och juridisk översyn för att fungera som stöd i avtalsarbetet.