När man säger att man behöver ett “distributionsavtal” så är det för en jurist som att säga att man behöver ett fordon – det låter ju förvisso konkret, men säger egentligen ingenting om man pratar om en cykel, en lastbil eller en vanlig bil.

Det pratas ofta om distributionsavtal som om det vore en enhetlig modell.

I realiteten rymmer begreppet flera distinkta distributionsformer som hanteras olika i svensk rätt.

Beroende på vilken distributionsform som tillämpas så följer alltså olika lagar och rättspraxis.

De fyra centrala distributionsformerna är:

1) Återförsäljning
Helt oreglerat i lag, men det finns relativt mycket rättspraxis på området.

Återförsäljaren köper och säljer i eget namn och på egen risk.

Här spelar återförsäljaravtalet en helt avgörande roll.

2) Handelsagentur
Regleras huvudsakligen av lagen om handelsagentur.

Agenten förmedlar avtal för huvudmannens räkning och omfattas av både indispositiva (tvingande) och dispositiva (ej tvingande) bestämmelser, bl.a. kring provision och uppsägning.

3) Kommission
Regleras av kommissionslagen.

Kommissionären agerar i eget namn men för huvudmannens räkning.

Lagen hanterar bland annat redovisningsansvar, säkerhetsrätt och vem som äger varorna fram till försäljningen till slutkund.

4) Franchise
I huvudsak oreglerat, men omfattas av lagen om franchisegivares informationsskyldighet, som ställer krav på förhandsinformation.

Den kommersiella relationen styrs i övrigt helt av avtalet och konkurrensrätten.

Att ha koll på de olika distributionsformerna ger dig ett övertag och du kan anpassa din distribution utefter de risker du är villig att ta och skapa en bra grund för din business.